Homo systematicus

Sedan 1950-talet har strukturer stått i centrum för en stor del av den icke-analytiska filosofin, först under strukturalismen och därefter under poststrukturalismen. Men strukturer implicerar passivitet. En struktur är något man inte kan påverka, den bara finns där. Detta stämmer dåligt med vår omedelbara uppfattning av att leva i en verklighet som är påverkbar, där vi tvärtom återskapar de strukturer vi rör oss i. Och en struktur som vi som individer själva har byggt upp är inte längre en struktur utan ett system.

Denna bok går i strukturalismens och poststrukturalismens fotspår, men istället för struktur sätter den system. Individen går från att vara ett objekt för strukturerna till att vara ett subjekt inför systemen. Där poststrukturalismen slutar tar systemismen vid.