Transition nätverket sprider sig över världen – en livskraftig gräsrotsrörelse med helhetssyn

Om man slår ihop den optimistiska energin från 60- och 70-talets hippierörelse med ekologiskt medvetande och helhetssyn på livet och kryddar det med nytänkande sätt att arbeta i grupp, vad får man då?

Svar: Transition-rörelsen eller Omställningsrörelsen som den har kommit att kallas på svenska.

En gräsrotsrörelse, ”mer som en fest än som ett protest-march” som engagerar människor praktiskt, socialt och andligt över åldersgränserna och ger hopp inför framtiden. Transition Towns-nätverket är glödande hett och sprider sig snabbt över hela världen och har också nått Sverige.

Oavsett vad man tror om människans bidrag till klimatförändringarna så är jordens ekologiska system, vädret, haven, floderna, sjöarna och skogarna synbart stressade. Många säger också att vi är nära oljetoppen den sk Peak oil, som innebär att vi inte kan fortsätta att öka utvinningen av olja. Inom de komplexa globala ekonomierna syns tecken på disintegration eller kollaps. Hur ska vi som medborgare svara an på dessa förändringar? Ska vi helt förlita oss på våra valda representanter för att lösa dessa problem? Eller kan vi ta problemen i våra egna händer och börja arbeta tillsammans på lokal nivå för positiv förändring? Transition Town-rörelsen startade i södra England 2006. Dess snabba spridning runt världen visar att när individer använder sin positiva energi, nya lösningar kan springa fram utan ingripande från högre ort.

Rob Hopkins, den engelske grundaren av transition-rörelsen.

Engelsmannen Rob Hopkins är lärare och permakulturentusiast och fick för några år sedan då han undervisade på Irland visionen att arbeta med människor för att förbereda sig på en värld utan olja. En ”energinertrappningsplan”skapades och när han kom tillbaka till sydvästra England och den lilla staden Totnes började han att omsätta det hela i praktiken, Transition Town Totnes(TTT), världens första Transition-projekt började ta form. Totnes har länge varit känd som en ”experiment-stad”och har lite av 1960-talets hippiekänsla. Här slog TTTs nytänkande snabbt rot och började växa.

Nyckeln till Hopkins initiativ är lokal resiliens ( ett begrepp som Hopkins föredrar framför hållbarhet eftersom det är ett mer dynamiskt begrepp, kan översättas till ”ett systems förmåga att skapa ny jämvikt efter en obeveklig kris”) när det gäller mat, transport, byggnadsmaterial och energiresurser. Hopkins tror att när man lyckas med detta inom dessa områden kommer det att göra en stad mer oberoende och förberedd för den dag när oljan tar slut och när ingen mat kan levereras eftersom lastbilarna har tom tank.

Det finns röster som säger att vi inte har nått oljetoppen men även om de visar sig ha rätt så finns det ändå goda skäl till att omfamna Transition-rörelsens modell. En ”biprodukt” är nämligen att den skapar sociala nätverk som vi ofta tappat i vårt samhälle där vi kan leva mer anonymt och inte ”behöver” känna våra grannar. En situation som vi vet skapar mycket ensamhet och depression. Människor behöver människor, så enkelt är det.

Medryckande och livskraftigt

"Det känns mer som en fest än som en protestmarch och den där känslan av att vara del av någonting lekfullt och problemlösningsorienterat har onekligen varit del av Transition-rörelsens framgång” säger Hopkins. Hellre än att fokusera på livets svårigheter efter oljan ser han “en potential för en aldrig tidigare skådad ekonomisk, social och kulturell renässans”. Förutom den praktiska och sociala nytändningen bejakar man också den andliga aspekten. Författaren Marianne Williamson och den buddistiska aktivisten och anitkärnkraftsveteranen Joanna Macy stöder båda helhjärtat Transition-initiativet och var förra året inbjudna av TTTs ”Body and Mind”grupp som föredragshållare i Totnes. De pratade båda med passion och för fullsatta salar om vikten av att vara aktiv nu, att med glädje och förvissning omsätta i handling det vi lärt oss på våra olika andliga vägar under 80- och 90-talet.

Transition-rörelsen har vuxit på ett virusliknande sätt som har förvånat alla. Från ett Transition-projekt har det spridits från mun till mun och över internet till att bli ett världsomfattande nätverk som när detta skrivs omfattar 278 formella Transition-projekt och mer än 700 som är sk.Mullers eller ”Funderare”, dvs de är fortfarande i förberedelsestadierna. Man hittar här både städer, även storstäder, byar och hela öar. De flesta finns i England, Nya Zeeland, USA och Canada men även här i Sverige har det nu formats grupper under ”Omställning Sverige”.

År 2008 gav Rob Hopkins ut ”The Transition Handbook”, som är förvånansvärt uppmuntrande och visar hur Transition-initiativ fungerar, från de allra första stadierna då grupper ökar medvetenheten genom filmvisningar och föredrag till de senare stadierna som handlar om lokala matnätverk och till och med införandet av lokala valutor. Två sociala verktyg som Transition-rörelsen framgångsrikt använder sig av är öppet forum - en dialogform där alla inkluderas - och tidslinjer där man utgår från vart man vill nå. Man sätter ett mål och ser tillbaks år för år på vilka åtgärder som är nödvändiga för att nå dit.

Rörelsen använder 12 steg, liknande Anonyma Alkoholister, för att vänja sig av med det farliga beroendet av oljan.Detta inbegriper att lära av och uppskatta de äldre generationerna. En viktig del av transition-modellen är vad Hopkins kallar " the great reskilling", ungefär ”det stora återlärandet av färdigheter”.

”Vi har inte längre många av de grundläggande färdigheter som våra mor- och farföräldrar tog för givet. Det kan vara enkla saker som att laga sin cykel eller mer omfattande som att odla sina egna grönsaker.”

Nyckeln till att skapa en smidig övergång är att återupprätta resiliens och självförsörjning på varje nivå, från det enskilda hushållet till samhället i stort – och det på samma gång.

Kuba – ett exempel

För Hopkins och andra, är Kuba ett fint exempel på effektivt gemensamhetsbaserat överlevnadstänkande på riksnivå. Många Transition-städer har lanserats med hjälp av filmvisningar av “The Power of Community”, en kort dokumentärfilm som visar vad som hände med Kuba efter Sovjetunionens upplösning som ledde till att oljetillgången stoppades och USAs handelsblockad stoppade importen av många andra livsviktiga varor.

Ställda inför en potentiell svältsituation eller kapitulation inför USA började kubanerna gradvis vända sig ifrån ett kraftigt beroende av industrijordbruk baserat på olja: alla sorts stadsutrymmen uppodlades från fönsterlådor till oanvända jordytor och man började använda oxar igen eftersom det inte fanns något bränsle att driva traktorer med.Övergången tog flera år och under en period fick kubanerna klara sig med ett mål mindre per dag men till slut producerade till och med människor i storstäderna halva årsbehovet av frukt och grönsaker.

Det är filmer som denna som förklarar varför Hopkins fortsätter att vara i huvudsak optimistisk, och avvisar de mest nedslående prognoserna. "Om vi inte gjorde någonting finns det alla möjliga hemska scenarier” , säger han. ”Men jag tänker på dem som spöket i Charles Dickens julberättelse, som bara ett möjligt scenarium.”

Delade trädgårdar och nötträd

Hopkins renässans har producerat ett populärt trädgårdsdelningsprojekt som innebär att om du äger en trädgård men inte har tid att ta hand om den kan du låta någon annan göra jobbet och man delar sedan på skörden, en situation som båda vinner på. I ett annat projekt har grupper planterat mandel- och valnötsträd runt om i staden och sedan fortlöpande skött om dem."Tanken är inte att vi kan föda alla Totnes 8000 innevånare på nötter”, säger Hopkins. ”Men man kan producera mer kolhydrater och protein per hektar än med någon sädessort och istället för att omvandla markytor i städerna till ”helt oanvändbara ornamentella landskap” kan man med nötträdsplanteringar på bortglömda platser i städerna börja tillföra något användbart och produktivt.”

Totnes rickshaws

Affärsmannen Peter Ryeland är övertygad om Transition-ideerna. När hans byggnadsfirma gick i konkurs i slutet på 90-talet åkte han iväg på en resa till Indien som förändrade hans liv och han gjorde en nystart genom att börja importera varor därifrån. Det mest intressanta han förde med sig tillbaka till Totnes är en motoriserad rickshaw. Han har nu två sådana exotiska fordon drivna av återanvänd matolja som transporterar folk omkring Totnes. Hans dröm är att ha en riktig lokal taxifirma men än sålänge har svårigheten att få taxilicens och försäkring lagt de drömmarna på is så han får ha tålamod. Ryeland inser att hans rickshaw-projekt inte innebär en lösning på stadens transportproblem men han hoppas det kommer att inspirera människor att engagera sig i att göra omställningen iväg från oljeberoende.

Positiva ideer

Rob Hopkins är övertygad om att sättet att vinna människors förtroende är genom positiva idéer.

”Det handlar om att släppa loss den kreativitet och potential som finns för pånyttfödelse och deprimerande budskap som miljörörelsen ofta betonar fungerar inte för att försöka få människor att bli aktiva ”säger han.

“Vad man hellre vill åstadkomma är en känsla av att vara del av något historiskt och som ligger rätt i tiden. Jag drar ofta paralleller mellan var vi är nu och den mobilisering som skedde här i England före andra världskriget. Vi behöver ett gensvar i stor skala för att komma igenom denna process.” avslutar Hopkins.

Det är svårt att inte smittas av den entusiasm och framtidstro som Rob Hopkins personifierar, plötsligt verkar det möjligt att göra något, inte bara för sig själv men tillsammans, för att skapa en positiv framtid.

Läs mer om vad som händer i Totnes: http://totnes.transitionnetwork.org

Omställning Sverige transitionsweden.ning.com