NDU, trancendenta upplevelser och universums grundläggande struktur
”Alla som har haft en trancendental upplevelse säger helt tydligt att universum är uppbyggt av kärlek och medvetande”, säger Dr Amit Goswami, kvantfysiker vid Oregon University som bla medverkat i filmen ”What the Bleep do we know”. Han har en teori som relaterar till kvantmekanik om hur vi varje ögonblick vi förnimmer något, vi skapar den fysiska världen utifrån den förnimmelsen och vi skapar den i själva verket utifrån universums grundstruktur av kärlek och medvetande. Medvetande är det ursprungliga fenomentet och inte en konsekvens av hjärnan menar Goswami som i mycket följer den buddistiska traditionen och detta är den buddistiska världsuppfattningen.

Om man ser på människors trancendenta upplevelser av universum i stort, så har omkring 30 % av befolkningen svaga trancendenta upplevelser och omkring 10% har starka trancendenta upplevelser, mycket liknande NDU, under vilka de ser in i universums struktur. Ett stort antal astronauter har haft trancendenta upplevelser, Edgar Mitchell är en av dem. Däremot hade de astronauter som var upptagna med kontroll, ansvar och beräkningar i kapseln inte dessa upplevelser. Det var de som inte gjorde så mycket och istället kunde stirra ut genom fönstren och hade lyxen av kontemplation som hade de trancendenta upplevelserna. Mitchell bekräftar återigen att universum är uppbyggt av kärlek och medvetande. Utmaningen är att formalisera dessa observationer så att de kan användas av vetenskapen.

NDU-forskningens utveckling
Peter Fenwick, neuropsykiater vid bl a Kings College, London och ledande auktoritet på NDU menar att trancendenta upplevelser har stora likheter med vad människor säger om sina NDU.

Han säger att NDU-forskningen har gått in i ett nytt skede. På 70-och 80-talet var den retrospektiv - människor berättade om sina upplevelser i efterhand och det fungerade bra, men idag finns så mycket information om NDU i omlopp att man inte kan utesluta att människor säger vad de förväntar sig uppleva. Nu används istället sk prospektiv forskning – man följer en grupp människor under en tid innan de har sina NDU och lär känna dem. Man får information om förhållandena kring NDU och kan ställa fokuserade vetenskapliga frågor.

Barns NDU-upplevelser
Han säger att det finns goda skäl att studera NDU bland barn eftersom de väldigt sällan har blivit utsatta för tankar omkring vad de kan vänta sig efter döden och särskilt barn till föräldrar som inte har någon religiös övertygelse. Han har samlat en mängd NDU-berättelser från olika forskningsstudier. Här är två exempel:

En flicka lider av en ovanlig sjukdom som innebär att hon får tillfälliga hjärtstopp. Hon berättar hur hon efter ett sådant tillfälle kan se sig själv utifrån och hur hon sedan ”klickar” tillbaka igen. En gång kollapsade hon i sovrummet och mamman placerade henne i framstupa sidoläge och talade lugnande med henne. När flickan återfick medvetandet var hon ursinnig på mamman för att hon inte lagt henne på golvet som doktorn hade lärt dem.

En 3 ½ år gammal pojke sa när han tillfrisknat från hjärnhinneinflammation att följande hände när han var sjuk: ”Två änglar tog mig, en stor ängel och en pojkängel”. Han träffade sin morfar och lekte med leksaker och andra barn och ”sedan tog änglarna mig tillbaka”. Hans morfar hade dött nio dagar efter att barnet tagits in på sjukhuset, vilket är intressant.

Peter Fenwick menar att NDU har en avgörande roll att spela när det gäller neurovetenskap i stort eftersom man där hamnat inför ett stort problem – man vet inte vad medvetande är och har inga teorier för att förklara det. Vår vetenskap handlar sedan renässansen om den externa världen och tar inte upp subjektiv erfarenhet eller medvetande. NDU-forskning kan mycket väl visa sig vara ett sätt att fylla upp ”medvetande-klyftan”.

Källa: http://www.towardthelight.org/neardeathstudies/peterfenwicklecture.html