Alkemins skam
Alkemin, den metalliska mystiken, vars arkitektur av konstnärliga uttryck artikuleras kring det tomma tecknet De vises sten, drömmer om absolut lycka: oändlig rikedom och evigt liv. I det tidigmoderna Europa var denna mystik en självklar företeelse. Men under 1700-talets sista årtionden försvann den alkemiska traditionen ur offentligheten. Detta plötsliga brott föregicks av en rad kamper och kampanjer mot alkemisterna.

Den här idéhistoriska studien undersöker angreppen från upplysningens företrädare och guldmakarnas ansträngningar att försvara sig. I första hand utkämpades striderna genom förlöjligande och skambeläggande, vapen som är särskilt verkningsfulla i den offentliga sfären, nu som då. Det var inte möjligheten att göra guld som stod i fokus. Istället utpekades alkemisterna som galna, onyttiga, smutsiga, farliga och bakåtsträvande mörkermän.

Romantiken hade mycket gemensamt med alkemin, men i praktiken saknade romantikerna intresse för den. Upplysningens skambeläggande avlöstes av romantikens tystnad. Men detta innebar inte att det inte fanns några alkemister kvar i Europa. I ett appendix till boken skildras den rika alkemiska subkulturen under 1800-talet och några av dess exotiska utövare, som odlade drömmen i avskildhet.

Tipsa en vän!

Övrigt