Omfattande esoteriska världsbilder

Blavatsky, Steiner, Bailey och Martinus

av Mikael Krall

Bland de mest omfattande esoteriska världsbilderna som finns i tryck finner vi Blavatskys teosofi, Rudolfs Steiners antroposofi, Alice Baileys neoteosofi och Martinus andliga vetenskap.

Dessa fyra författare bidrar enligt min mening på olika sätt med sina särskilda kvaliteter och bidrag. Inte desto mindre ser de ut att vara överens om följande: att allt som finns i tillvaron är levande, att alla fysiska varelser har andliga kroppar förutom den fysiska, och att dessa andliga kroppar motsvarar olika medvetandefunktioner såsom t.ex. instinkt, känsla och tanke. De menar att det finns processer som för de levande varelserna från den andliga världen ner till den fysiska och sedan tillbaka igen (involutions- och evolutionsprocesser); att det finns en rad riken som varelserna passerar igenom, varav endast några är kända av vetenskapen; samt att reinkarnation och karma är ofrånkomliga företeelser i dessa processer. De anser vidare att mänskligheten nu är i en uppåtgående utvecklingsrörelse och rör sig från det fysiska mot det andliga och att vi kommer att nå ett rike i framtiden som kännetecknas av kärlek, visdom och fred, därför att utvecklingen är en medvetandeutveckling och därmed en moralisk-etisk utveckling. Man anser vidare att mänskligheten har andliga lärare, äldre själar i utvecklingen, både på det fysiska och på det andliga planet som leder utvecklingen. P.g.a. av stora skillnader i sätt att skriva om dessa ting, ibland olika fokus och i användandet av olika begrepp framstår det som att det är större skillnader mellan dessa författare än vad som är fallet, enligt min mening. Det finns skillnader, där meningarna går isär, men dessa författares beskrivningar av tillvaron måste betraktas som i huvudsak identiska, på ett principiellt plan. På detaljplanet kan de skilja sig åt, bland annat på grund av olika fokus.

I en systematisk jämförelse av esoteriska världsbilder kan man titta på: (a) källan till kunskapen, (b) världsbildernas innehåll, och (c) hur den presenteras. Det finns enligt min mening tre perspektiv eller dimensioner som helt fångar in innehållet i esoteriska världsbilder. Dessa perspektiv har jag benämnt det vertikala och horisontella esoteriska perspektivet, samt det esoteriska inklusionsperspektivet. Det förstnämnda handlar om att man ser verkligheten som omfattande det fysiska planet följt av andliga nivåer upp till det absoluta (det egenskapslösa). Det andra handlar om hur man tänker sig att världen och människan har utvecklats och kommer att utvecklas. Inklusions¬perspektivet handlar om vilka varelser som omfattas av den esoteriska filosofin, både som objekt och subjekt, och blir då också ett moraliskt-etiskt perspektiv, hur vi förhåller oss till det levande.
Källor: Blavatsky och Bailey menade att de var kanaler för äldre själar (primärt mästarna Morya, Koot Hoomi för Blavatsky och Djwhal Khul för Bailey) och deras kunskap. Martinus och Steiner hävdade att de själva var källorna till sin kunskap. Martinus hade genom sitt "kosmiska medvetande" oinskränkt kontakt med "visdomsoceanen", medan Steiner grundade sin kunskap på sitt andliga skådande.

Det vertikala esoteriska perspektivet: Alla fyra hävdar existensen av flera andliga kroppar bakom den fysiska och presenterar världens hierarkiska struktur. Blavatsky och Martinus är de som mest talar om det absoluta (det egenskapslösa), Martinus i något större utsträckning, och han hävdar att det absoluta är det som upplever, vilket Blavatsky ser ut att förneka, och att det absoluta är det jag som alla delar på. Steiner och Bailey talar mest av dem om olika andliga nivåer och undernivåer, på ett detaljerat sätt, Bailey mer än Steiner. Dessa undernivåer framstår som viktiga i en detaljerad förståelse av både det fysiska och det andliga. Bailey inför dock nivåer ovanför Blavatskys absoluta (eller strålen av det absoluta), atman. På så sätt får atman en annan definition hos Bailey.

Det horisontella esoteriska perspektivet: Alla fyra presenterar långa och korta utvecklingsförlopp och medvetandeförändringar. Martinus är den enda av dessa författare som tydligt presenterar tillvarons olika riken fullt ut. Blavatsky och Steiner är de som talar mest om tidigare stadier i människans utveckling (rotraser) och Steiner om jordens tidigare och kommande utvecklingsstadier, Bailey inte lika mycket om rotraser som de två övriga, men presenterar ändå olika större och mindre utvecklingsförlopp, och om övergången till en ny tidsålder. Martinus talar inte alls om rotraser eller går in i detalj som Blavatsky och Steiner vad gäller dessa tidigare utvecklingsstadier. Steiner och Bailey hävdar att man har olika kön i olika inkarnationer, det menar Martinus inte, men är den ende som motiverar varför det är så; Blavatskys synpunkt okänd. Alla fyra har idéer om att det inträdde en könsdelning i historien och att människan i framtiden är androgyn. Martinus visar hur balansen mellan den feminina och maskulina polen i övermedvetandet skapar halv- (enkönade) och helkönsväsen (ickekönade), och olika typer av sexualitet och medvetandenivåer, vilket inte berörs av de andra på det sättet. Martinus förklarar att det enkönade tillståndet är den verkliga orsaken till mörkret, vilket dock är en nödvändig kontrast utan vilken de högre världarna inte skulle kunna upplevas. Bailey är nog den som mest talar om aspirantens och lärjungens snåriga väg, samt om invigningsstadier, och bidrar då med en andlig utvecklingspsykologi.

Inklusionsperspektivet: Allt betraktas som levande av dessa författare. Martinus är dock den som tydligast talar om betydelsen av vegetarisk kost, och den enda som systematiskt gör mikrokosmos, t.ex. organ och celler i människan, till en moralisk horisont där dessa små varelser fullt ut betraktas som subjekt. Detta omnämns av Bailey, men hon, liksom Steiner och Blavatsky förordar kremering, något som Martinus menar skapar ett stort lidande för de små varelserna.

Presentationssätt: En tydlig skillnad står fram - Martinus använder i mycket större grad logik än de övriga för att motivera det sagda. En liten empirisk studie jämförde 50x4 slumpmässigt utvalda stycken i författarnas viktigaste verk. Logiskt resonerande definierades i termer av form och ej innehåll, d.v.s. fanns det någon motivering eller hänvisning till någon princip eller något annat som en förklaring till det påstådda. Resultat: Inget logiskt resonerande fanns i 92 % av Baileys 50 undersökta stycken, inte i 84 % av Blavatskys, inte i 72 % av Steiners och inte i 28 % av Martinus undersökta stycken. Logiskt resonerande fanns i 56 % of Martinus stycken, i 14 % av Steiners, 8 % av Blavatskys och i 0 % av Baileys undersökta stycken. När man slår ihop dessa siffror blir det inte hundra procent p.g.a. att det var oklart om vissa stycken innehöll logiskt resonerande eller ej. Slutsatsen är att Martinus representerar vad jag kallar för en logiskt förklarad ontologi, medan Steiner, Blavatsky och Bailey presenterar en vad jag kallar hävdad ontologi.

Om något mer subjektivt och osystematiskt skall sägas som smakprov på dessa författares bidrag, när de ställs i relation till varandra, står följande fram för mig: Blavatsky erbjuder i sitt huvudverk Den hemliga läran (1888) en slags esoterisk poesi genom återgivandet och förklarandet av verserna i den okända och urgamla boken Dzyans bok, som beskriver världens och människans daning och natur. Detta väcker själen och bidrar till ett inre filosofiskt bildskapande, i synnerhet som hon (och även Martinus), systematiskt sträcker ut den esoteriska filosofin till tillvarons yttersta, det absoluta, DET (X1 hos Martinus), den rotlösa roten och orsakslösa orsaken. Martinus skapar en helhetlig och överskådlig världsbild som de andra inte lyckas med i samma grad. Denna världsbild, som bl.a. är återgiven genom många symboler, är en andlig vetenskap genom att den är helt igenom logiskt motiverad, och kan förklara det eviga upprätthållandet av livsupplevelsen genom referens till ett evigt upplevande jag och kontrastprincipen som grund för skapandet av upplevelse; den är samtidigt en nästakärlekens vetenskap. Bailey (D.K.) pekar på att vår lidande värld kärleksfullt måste omskapas genom tjänandet och detta uppstår som resultat av utvecklandet av harmlöshet och kontakt med själen (det högre självet) och den senares övertagande av kommandot i människan; Bailey (D.K.) visar således på aspirantens och lärjungens väg och svårigheter. Steiner skapar en själens stämning i sina texter. Beskrivna fenomen och begrepp växer långsamt fram i Steiners omsorgsfulla närmande till de avhandlade tingen. Steiner bidrar bl.a. med en bra bild av tidigare medvetandenivåer i människans utveckling i termer av sju kulturepoker (från tiden efter den stora atlantiska katastrofen och framåt); med 354 band i Steiners samlade verk får man anta att han talar om det mesta. I sin presentation av en skolningsväg vill Steiner ge den andliga sökaren möjlighet till självuppnådd kunskap.

Läsrekommendationer: (från mer enkla böcker till den/de mest avancerade): Blavatsky - 1. Nyckel till teosofin, 2. An Invitation to The Secret Doctrine (summerande utdrag ur den hemliga läran), och 2. Den hemliga läran, 2 volymer. Martinus - 1. Mänsklighetens öde (sammanfattning av hela hans världsbild), 2. Logik, 3. Den eviga världsbilden I (symboler över världsbilden, finns i fyra delar), 3. Livets Bog, 7 volymer. Bailey - 1. Ponder on this (olika ämnen och begrepp som förklaras, som en liten uppslagsbok), 2. Esoterisk psykologi I, 3. En avhandling om vit magi, 4. En avhandling om kosmisk eld. Steiner 1. Teosofi, 2. Andlig skolning, och 3, Andlig vetenskap. Blavatsky, Steiner och Bailey är svårlästa, ibland mycket svårlästa, och det betyder att det krävs ett stort tålamod. Martinus däremot är lättare att läsa än den övriga tre. Sådana här andliga källor kompletterar varandra - även för dem som ser nyktert på saken.

Mikael Krall har i ca 25 år studerat Martinus, Blavatsky, Steiner och Bailey och andra esoteriker, med olika intensitet i olika perioder. Arbetar som klinisk psykolog och har bl.a. en mastersexamen i västerländsk esoterik. Västerländsk esoterism har sedan början av 90-talet utvecklats till ett nytt akademiskt ämne. Mikael tillhörde den första gruppen studenter vid forskningscentret EXESESO vid University of Exeter 2005, där han skrev sin mastersavhandling Martinus' Spiritual Science: An Original Contribution to Western Esotericism (2008), i vilken Martinus, Blavatsky, Steiner och Baileys världsbilder jämfördes. Från detta arbete är de många detaljer ovan hämtade.